TILLVARON EN FÖRESTÄLLNING

​

​

”Vi är aldrig hemma, vi är alltid bortom. Fruktan, begäret, hoppet slungar oss mot
framtiden och berövar oss känslan för och omtanken om det som är.”
Montaigne, Essayer Bok 1, nr 3

Till vardagen hör att vi inte märker den. Den är osynlig för oss. Likt ett skyggt djur som inte
låter sig avslöjas, som inte kommer fram i ljuset. Vi känner inte dess gömställen och
flyktvägar. Det är där i vardagen vi möter de existentiella frågorna men också oss själva som
en av flera, som samhällsvarelser. Vi ser vardagen som privat men vardagens väsen delar vi
med många.

​

GEMENSKAP OCH MENING
Människans tillvaro är samvaro. Vi blir till genom andra. En person blir vi av att höra
samman, av gemenskap. En gemenskap som gör att det individualistiska tänkandet tonar
bort – begäret efter beröm, saker och ting, efter att vara ”någon”.
Människan är det enda djuret som behöver en mening med tillvaron, en mening som ska
göra verkligheten uthärdlig och förståelig. En verklighet som är både liv och död.
Men istället för att bejaka detta mysterium som vår tillvaro är separerar vi oss från helheten,
från oss själva och går miste om det som kanske är den djupaste meningen – sambanden och
samhörigheten mellan allt.

I andligheten hittar vi gemenskapen. Anden uppstår genom andetaget. Vi andas in luften in
till vårt inre och andas ut den igen. Vi andas samma luft och är på så sätt förbundna med
varandra, förbundna med det inre och det yttre.

Människan föds in i kaos. Hon försöker från första stund förstå sin omvärld. Hon undersöker
och tolkar den. Hon benämner den. Med språket delar hon in tillvaron i kategorier. Språket
skapar ordning och mönster men fjärmar oss från ursprung och det lilla, lilla barnets
upplevelse av helhet och symbios.

​

RITUELLT OCH MAGISKT
Vardagens många helt vanliga ritualer - som att vakna, äta sin frukost och dricka sitt kaffe
eller te, gå och handla, gå till jobbet (vi talar ibland om behovet varje person har av att dela
in sin dag på något – skapa rutiner) – allt det kan ses som rörelser, gester som förbinder
människor med varandra och utgör länken till det förflutna och till de döda.
Det magiska är något som är utöver det vanliga och nästan overkligt. En förnimmelse av
något som inte riktigt går att förklara med ord. Det kan vara en vacker och förtrollande plats,
ett moget äpple eller ett kallt glas vatten.

Kan de magiska ögonblicken vecklas ut när vi upplever helheten, upplever oss själva i
gemenskap och ser vårt inre och yttre förenade, inte separerade?
Tillvaron kan inte delas upp i dåtid och framtid, den kan endast upplevas här och nu. Det
som är, är det enda som existerar.

​